Vad har hänt med kidsen från halland när man tittar på hur pass bra de står sig i konkurrens gentemot övriga Sverige? Vad är status? Bättre eller sämre för ett antal år sen?

Jag skulle vilja säga klart sämre.

För omkring 10-12 år sen var det andra bullar.

Vi tar Falkenberg som ett exempel då Falkenberg dominerade i stort sett alla klasser på såväl tjej som kill sidan. Detta säger jag inte för att jag själv representerade Falkenberg då utan att det var så.

Joe Åberg, Bröderna Mohammed, Niklas Larsson, Daniel Jessen, Kristoffer Greczula, Cecilia Kei, Madeleine Englund, Kim Nylander, Sebastian Andersson mfl mfl.

Det fanns en träningsgrupp som involverade omkring 30 personer som alla höll en hög nivå, tränade gärna och ofta. Det var ett grymt bra go på träningarna och meriterade tränare, alltid. Stellan Bengtsson, Tickan Carlsson, BM Nylander, Angie Bengtsson var ett par utav dessa.

Ungdomar som alla ville nånting med sin pingis, på olika nivåer såklart men alla ville bli så bra de kunde bli.

Sen fanns det uppstickare i form av Varberg, Halmstad och under en period Tvååkers BTK.

Det var få andra klubbar som var inblandade i nånting senare än en kvartsfinal i en tävling.

Det var tiden då en Lag SM final kunde spelas mellan två halländska lag. Pingisen var stor i halland, Halland har ett bra rykte just inom bordtennis.

Var står vi nu?

Vi har ett par stycken som är på g, Elias Sibelius, Emil Bergström från Falkenberg håller en ganska okej klass nationellt, Elias framförallt.

Filippa Bergand, Åsa, borde vara given i landslaget. Filippa har alla chanser i världen att kunna bli nånting inom denna sporten.  Jag har sett Filippa spela mycket och även tränat med henne. Finns få spelare som är så koncentrerade och bra och träna med som Filippa.

Utöver dessa finns det ett par som slåss i de lite äldre klasserna, ett par Halmstad lirare. Kevin, Arnes, Jakob - men de är en bit ifrån den absoluta toppen.

Åsa har tveklöst den största satsningen och den klubb där intresset hos kidsen är störst enligt min uppfattning med Halmstad strax bakom. Falkenberg? Var är ni? Jag saknar er!

Vad beror detta på?

Jag tror att den största anledningen till att vi inte får fram så många lirare som förr är att det är svårt att bli bäst ensam. För att få fram de stora lirarna som håller bra klass krävs en större träningsgrupp med en mängd kids som strävar åt samma håll och peppar varandra.

Många sporter håller man på med och pingisen verkar väljas bort tidigt till förmån för nån fjantsport som typ innebandy eller liknande.

Engagerade tränare är en annan trolig anledning.

Tävlingar/Ranking - jag tror på Datarankingen absolut. Jag tror det är det närmaste rättvist du kan komma. Dock förstör det på ett sätt.

Ni som tränade och tävlade på den tiden då det satt folk och satte rankinglistorna, man tävlade som en galning och det första man tänkte på var att man ville klättra på den där jävla rankinglistan. Den kom ut typ 6 gånger per år, varje gång gick man och väntade på att se om man hade klättrat nån pinne, om man hade gått förbi någon.

Detta var fantastiskt roligt och framförallt var det nånting som sporrade. Alla visste var alla låg på listan och alla ville vara med på listan. Det var bara ämnat för 15 spelare. De spelare som inte nådde topp 15 var helt enkelt inte rankade.

På den tiden var halland så pass bra att när du kom in på denna listan så visste du att du skulle komma in på de flesta andra topp 15 listor i län runtom i Sverige. Vilket gjorde att när du kom ut på större tävlingar så kunde du känna att ditt största hot är en snubbe som du tävlar emot varje helg ändå. Du visste att låg du 5:a i halland så höll du ganska okej på de större nationella tävlingarna också.

Jag saknar ofta tiden som jag nu pratar om. När tävlingar var allt. Träningar var allt. Grymt roligt.

Jag kan ge ett exempel. När jag spelade för Falkenberg. Så bodde jag i Tvååker. Tog steget från Tvååker när spelarna där började sina eller lägga av, tror jag var 13 bast. Jag hade alltså inget körkort, ingen moppe. Jag hade snälla föräldrar som hjälpte till med att skjutsa när de kunde. Ibland tog man bussen. Vet ni vad jag gjorde när inget utav dessa alternativ funkade?

Jag cyklade.

Då ska jag kanske nämna att mellan Tvååker och Falkenberg så är det 2,2 mil. Jag cyklade dit. Tränade 2 timmar. Cyklade hem. Det var då.

Nu sitter man med en bil (normalt sett, nu ska väl den jävla skiten skrotas med. ) och funderar på, ska jag orka med att sätta mig i en bil i 10 minuter för att träna?

Nej, det är ju fotboll på tv:n. Iran möter Kazakstan i en träningsmatch. Jag kan streama den.

Skenade ganska mycket från ämnet nu, men jag blev lite exalterad och nostalgisk:)

Vad kan vi göra för att få mer ungdomar till vår sport och framförallt att få dem att stanna kvar och satsa på pingisen?

Vi behöver inte enskilda uppstickare som går långt, vi behöver större träningsgrupper som alla vill träna - Då och först då, kommer de riktiga genomslagen nationellt.

Ordet är fritt, speak up people!

Cheers,

Nyman